En dag i Värmland

 

Tisdagen den 30 maj 1989 på Allfarvägen i Borlänge. Klockan är halv fyra på morgonen när undertecknad och resesällskap Karlsson bryskt väcks av en skrällande klocka. Dagens mål är att utforska den mellersta biten av Värmland som bland annat genomkorsas av en elektrisk järnväg. En smalspårig sådan. Jag hade tidigare aldrig besökt NKlJ, trots att banan ändå inte låg längre bort än 15 mil hemifrån. Som så många andra ”självklarheter” runt omkring oss så tänkte man: -Ja, ja, vi tar det där senare. Denna morgon hade tidpunkten ”senare” äntligen inträtt och frukostgröten intogs i rask takt för att hinna ned till första tågets avgång från Hagfors strax efter klockan 06.

 

Resan ned gick bra och fem i sex skramlade så NKlJ 106 ”Storfors” in på Hagfors hauptbahnhof från lokstallet för att hämta godståg 9051 mot Deje.

 

Loket kopplades framför sitt lilla tåg och avgången förbereddes. Eftersom ingen av oss besökare var bekanta med omgivningarna så drog vi västerut mot Uddeholm för att reka fotoställen.

 

Strax efter Uddeholm hittade vi en åker längs med vägen med fin vy mot banan. Och rätt ljus. Mitt första NKlJ-tåg ”live” passerade gemytligt förbi bortom smörblommorna.

Känslan av modelljärnväg infann sig plötsligt. Det var liksom inte på riktigt; som man var van vid. Och då hade jag ända upplevt TGOJ ”innefrån” under några år. Samma känsla infann sig flera gånger under dagen. Banan, stationerna, personalen – allt gav ett intryck av lugn och harmoni, lite som en museijärnväg. Den mest påtagliga verkligheten var rampningen i Deje. Då kom de oranga SJ-overallerna fram och med en lokomotor i matchande kulör var vi tillbaka i vanliga världen – nästan i alla fall.

 

Vi fortsatte mot Munkfors och fick en bild av avgången därifrån.

 

Ytterligare några gånger lyckades vi ”hitta” tåget efter vägen. Bilden ovan är från Olsäter. Den tunne, glade, lite äldre gentlemannen (med lokmössa & rock, naturligtvis) som framförde tåget vinkade glatt och visade klara tendenser på att vi inte var de första tågfotograferna längs banan.

 

 

Väl framme i Deje vidtog ett omfattande rampningsarbete av vagnar till Hagfors. De lådvagnar 9051 haft med sig söderut, växlades av Z4p till containerkranen för omlastning.

 

Också ”live-premiär” med rampning för mig. Överföringsvagnarna trycktes ihop mot rampen av smalspårloket och Z64:an växlade på sitt tågset från andra hållet. Därefter ”låstes” normalspårvagnarna fast på sina överföringsvagnar som drogs isär en efter en för att förbindas medelst ett stångkoppel.

 

Med tanke på tids- och personalåtgången (4 växlare + 2 förare) kan man förstå att detta inte var en rationell hantering av gods – men det funkade.

 

 

Efter rampning, rundgång och bromsprov var så gt 9052 klar att gå norrut mot Hagfors. Vi tågjägare avgick också, fast lite före tiden.

 

 

Det visade sig vara praktiskt med en VW-pickup som fordon; man kom liksom upp sig i tillvaron vid fotograferingen. Stativ står också stadigare på ett flak än i en plöjåker. NKlJ 106 passerar på bilden Hällekil.

 

 

Raksträckan vid Ransäter.

 

I Munkfors skulle sedan 9052 ha möte med sydgående gt 9053. Föraren tog sin matdosa och skuttade leende ned från loket och sa: – Ni kan väl ta er en titt i loket under tiden, grabbar. Vi konstaterade att loket var en gul och röd Da, fast med bara en hytt och inte lika bredbent.

 

Observera den blå Volvon vid stationen. NKlJ tjänstebil med bansignatur på dörren ! (Vart tog den vägen, Peter L ?)

 

Smalspårsidyll anno 1989.

 

Godståg 9053 med NKlJ 104 kom så småningom in från Hagfors och vi vinkade adjö till gt 9052 och följde 104:an söderut. Vi fick känslan av att fotoplatserna var mer lättillgängliga mellan Munkfors och Deje än norrut mot Hagfors.

 

Gt 9053 vid Ransäter.

 

Väl framme i Deje var vårt äventyr slut för denna gång. Omgivningarna studerades och hemfärden gick via Kil.

 

Fler besök

Ytterligare två besök gjordes sedan längs NKlJ under 1990, varav det ena med ordinarie trafik och det andra med utfärdståg den sista trafikhelgen. Här kommer några bilder från dessa tillfällen.

 

Den obligatoriska bilden från Sjögränd. 102:an ”Munkfors” smyger igenom kurvan med gt 9053 den 21 augusti 1990.

 

Möte i Munkfors mellan NKlJ106 ”Storfors” i gt 9052 och 102 ”Munkfors” med gt 9053,  samma dag.

 

102:an söder om Olsäter  (ovan) och vid Hällekil (nedan).

 

 

Sista gången...

Söndagen den 16 september 1990 var det så dags att ta farväl av NKlJ. Under lördagen hade ett resandetåg körts för SJK längs hela kvarvarande sträckan och på söndagen kördes några turer Hagfors – Munkfors för bl a personalen vid bolaget.

 

Tåget ses här på Hagfors station.

Vi följde billedes med tåget ned till Munkfors och åter, i ett underbart höstväder.

 

NKlJ 102 speglar sig i vattnet vid Stjärnsholm.

 

Vid ett längre uppehåll på återresan med välbehövlig kaffepaus, råkade undertecknad ”tappa bort” påtåren när tåget plötsligt dök upp och det blev bråttom. Kaffet återfanns dock några sekunder efter avfärd - över hela bakrutan...

Ytterligare ett minne av denna tripp är den NKlJ-trofé (i form av en liten nätt kontaktledningsisolator på runt 15 kilo) som broder Stefan hittade på morgonen och som rullade fram och tillbaka i bakluckan hela dagen. En dag med aktiviteter som dessa medför obönhörligen ett visst antal omkörningar av söndagsbilister som har mage att ligga i vägen när något historiskt pågår. Först svängde man vänster för att komma i omkörningsfil. Sen kom isolatorn – dunk!. Sedan svängde man höger. Sen kom isolatorn på retur. Järnvägsövergångar och andra gupp var också intressant. Isolatorn överlevde. Bilen också.

 

Returresan från Munkfors vid Sjögränd.

 

Passage av godsbangården i Hagfors – min sista bild av ett rullande NKlJ-tåg...

 

Som vanligt är man efterklok och undrar varför man inte gjorde fler besök vid denna exotiska bana, som jag dessutom inte hade för långt bort geografiskt. Vi får väl se om ytterligare 15 år vad man grämer sig för då. Det som är vardag idag är historia i morgon. Plåta mera !

 

Vissa av bilderna ovan ser lite dassiga ut. Jag har upptäckt att Kodacrome 64 tagna i skugga med stora kontraster alternativt underexponerade, inte är någon lek att scanna. Beklagar detta,  men hoppas i alla fall att jag lyckats förmedla några av mina intryck från en fantastisk bana som inte finns längre – NKlJ.

 

 

© 2005-09-15  Jan-Erik Hedlöf

 janerik.hedlof@swipnet.se